Candylove

"Jag behöver ditt glitter att lysa upp höstmörkret med"
Det var något sådant du sa, och vi har hållit fast vid det, hållit fast vid varandra. Att gå från att nästan aldrig ses till att ha det som en veckorutin. Ibland dricker vi vin, ibland färgar vi hår, ibland pysslar vi, ibland röker vi bara varsin cigarett insvepta i filtar på min balkong. Sedan Olyckssyster åkte måste jag greppa mer och mer efter mina andra systrars händer, hålla dem tätt intill mig. Det är ett sådant tomrum, hålrum som hon har lämnat nu när hon rest. Jag ville aldrig förstå det, ville aldrig möta eller acceptera det, för vad gör man när ens bästa vän reser till Japan i ett år och allt man vill är att följa efter för att vandra under körsbärsblommen tillsammans med henne? Jag spenderade helgen hos Melinda och Josefin för att få någonting att fokusera på. Jag drack kaffe och spelade Zelda- Twilight Princess och mindes första gången jag spelade det spelet. Det var första gången jag åt antidepressiva, precis i början och jag minns hur de dagarna var nästan följsamma, men också hur citalopramen trubbade av mig, gjorde så att jag inte kunde känna fullt ut, och jag har alltid varit full av känslostormar. Jag kom hem i söndags och jag har svårt att hålla mig borta från att falla ner i kaninhålen som leder till underjorden, men jag tänker på dig och ditt pastelljusa hår, rörelserna som är dina och hur du får mig att le och tänka på My Little Pony. Jag städar och tvättar och syr på applikationer på ett klädesplagg en av mina dockor ska ha på halloweenmeetet jag ska hålla i nu till helgen och jag bäddar rent i sängen med Hello Kitty-lakan, för imorgon kommer du. Imorgon ska vi pynta och göra fint här och slinga om ditt hår och det håller mig upprätt just nu, tanken på att du snart är hos mig och ger min värld ett mjukt rosa skimmer, och nästa vecka kommer Lisen, som jag har saknat så mycket. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan mina vänner. Jag älskar er så mycket och även om det är klichéartat att tala om systraskap, så är det så. Jag ska skriva brev också. Jag ska skriva mer, för jag måste. Utan skrivandet är jag faktiskt inget annat än ett övergivet snäckskal, och finns det ingen mussla kan det heller inte skapas några pärlor.