De senaste dagarna har varit händelserika. Min riddare fick sig ett nytt slott, som ligger ett stenkast ifrån mitt och jag har hjälpt honom med inflytten (tjänarna är på semester så det blir slitgöra för en prinsessa, och husalferna lyckades få tag i en socka och rymde och ja, mitt magiska spö är på reparation igen. >.<) Samma dag hade min moder Drottningen skänk mig en slant så att jag kan tillaga de gourmetmiddagar min kost bör baseras på, så jag var lycklig. Sedan inträffade kanske det finaste någonsin.
Min riddare fann två övergivna små dvärghamstrar i ett miljöhus, och ädel som en riddare är, så räddade han dem från detta bestialiska träsk. Han ringde mig direkt och frågade om jag ville ta hand om dem. Naturligtvis var jag beredd att ta de sköra små liven till mitt hjärta. När jag sedan på kvällen fick träffa dem, upptäckte vi att det var en hona och en hane, och inte nog med det; honan var högdräktig!
Han hade funnit dem genom att hanen kom fram och nosade på honom och hans vän. De hade sin boning i en pappkartong, med ett litet hus, mat och vatten. Nåväl, i en pappkartong kan ju inte två små djur vistas, så vi beslutade oss för att använda den plastback jag förvarar min tyger i, så att de hade någonstans att vara tillfälligt. Vi skulle just bära hem småttingarna till mig, när jag märkte att de grälade. Jag lyfte ut hannen ur kartongen, och det hördes små pip ifrån huset. När vi lyfte på taket och mamman knatade ut, upptäckte vi att där låg två nyfödda bebisar intill henne! Detta förändrade situationen, så det blev bara hanen som fick följa med mig hem. Honan fick stanna hos min älskade, eftersom vi inte ville stressa henne mer än nödvändigt.
Jag har velat ha ett djur så länge nu, och nu har jag äntligen fått tillfälle och blivit tillräckligt frisk för att kunna ta det ansvaret. Mitt hjärta är fyllt av kärlek.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar