Tio vackra böcker

Drömfakulteten- Sara Stridsberg
min absoluta favoritbok framför alla andra. Öknar, ständer, väteperoxidblondiner. Poesi i en knuten näve. Feminism och manshat driven till sin spets. Det är en utopi, det är en saga utan lyckligt slut. Det finns bara lyckliga slut. Det finns bara du och jag & Valerie.

Pojken i soffan- Sonya Hartnett
en allegori, en jorden runt-resa. Stränder och fågelpojkar. Att sätta fågeln i en bur och se den kasta sig ut när man öppnar för att ge den mat. Picka hål i bröstkorgen.

Mig äger ingen- Åsa Lindeborg
fadersporträttet. Stora Björn och Lilla Björn. Barnet som faller i skugga av alkoholismens hand. Pappahanden som håller den. Stora, härdade, starka händer. Stora, famlande hjälplösa händer. En pappa vill alltid mer än han kan ge. Att porträttera missbrukarens ansikte med ömhet. Mjuka drag. Stryka honom över skäggstubbet.

Sommarsquash Tokolosh- Rachel Zadok
Barndomen. Öknen. Älvorna. Mammor och pappor och bilar och övergivenhet. Afrika. Jag behöver inte säga så mycket mer.

Happy Sally- Sara Stridsberg
Vattenspråket. Manetfamnar. Manetpojkar. Håll den där drömmen. Krossa den där kanalen. Gör det med stil. Gör det som en dikt, som en sång. Kom inte tillbaka förrän du slutat misslyckas. Jag läste boken tre gånger innan jag föstod händelseförloppet. Jag älskade den efter första meningen.

Stardust- Neil Gaiman (illustrerad av Charles Vess)
Att bläddra sig igenom sagolandet. Öppna upp för det. Att dras in i en värld där ingenting är mindre än vackert. Månen, hennes döttrar, häxor, prinsessor, enhörningar. Jag drömmer om en saga som är sann och den sagan är en saga som den här.

Passionen- Jeanette Winterson
Napoleon hade inget hjärta. Alla älskade honom fördjäves. Alla som någonsin älskat har älskat fördjäves.

Övervintring- Kate Moses
Sylvia. Vintern. England.

Karamellskorna- Joanne Harris
Hjärter Dam. Karameller. Choklad. Maskerad. Förklädnader. Vad fanns i den svarta pinâtan? Att försvinna in i doften av konfekt och vackert möblerade skyltfönster.

Känn pulsen slå- Berny Pålsson
det råder debatt i mitt inre att nämna Pålsson på listan. Språket har brister, handlingen är idisslande,men det är en självbiografi, inte ett stycke konst. För styrkan genom sidorna, för motivationen, för skrivarinspirationen, glöden som blir allt starkare och starkare i takt med att författarinnan röker sina cigaretter. Jag skriver alltid kopiöst efter att ha läst Pålsson. Det är bland det vackraste jag kan vara med om.