Till en början var jag väldigt skeptisk till utsidan, och det är mönstret som hindrar denna lilla rosa raring från att vara helt perfekt i mina ögon, men eftersom jag inte hittade någon annan snygg dator, fick det bli den ändå. Fåfängt må man tycka, men jag är så fäst vid detaljer. Det är just detaljerna som gör mig lycklig och jag älskade Lucy. Det rosa på Acer Aspire One glittrar och jag hatar att de inte säljer den i min färg längre. Hur som helst är jag i extremt behov av en laptop. Mitt skrivande blir så begränsat när jag inte kan arbeta på mina texter när jag vill, och dessutom är det ett litet äktenskapsgräl med min kära gamla stationära dator som gjort att jag inte uppdaterat bloggen. Jag höll på att renskriva en allegori eller en saga att lägga upp här, och jag hade tillochmed valt ut en passande bild. Det var en lång berättelse och jag hade inte många meningar kvar när datorn bestämde sig för att hänga sig, tvinga mig att starta om och förlora 90% av det jag skrivit in. Att tvingas att skriva om en text är det absolut mest enerverande som kan inträffa i en författares liv. (Nåja, efter att förlora en text helt och hållet antar jag) Jag hade gjort en del ändringar i den också och jag har inte känt mig sugen på att göra om det. Därför får sandslotten vänta ett litet tag, och ni får nöja er med mitt vardagsslott så länge.
Just nu har jag tvättstugan och det är bara andra gången sedan jag flyttade. Jag är lat och jag vet om det, men nu kommer jag in i en kortvarig manisk period igen och tänker att jag minsann ska göra tvättande till en rutin. Jag känner mig själv för väl för att våga hoppas på det, men jag har åtminstone bokat tid för imorgon eftermiddag också, så kanske berget kan lätta en aning. På spisen kokar en underbart god soppa av disktrasor och en golvmopp tillsammans med lite tvättmedel. Nu jävlar ska här bli kliniskt. Som en del kanske vet eller om jag kanske skrivit det, har jag boendestöd nu som kommer till mig två gånger i veckan. Idag skulle Elisabeth, som jag tror är huvudansvarig för mig eftersom hon varit här så många gånger, komma hit, men eftersom jag skulle på en forskningsintervju i samband med min DBT så var jag tvungen att avboka, och jag fick ingen ny tid. Därför tänker jag fixa och dona så mycket jag bara kan och orkar ikväll, och i era öron (ögon) kanske det låter (ser) konstigt ut, men jag är stolt över att diska helt och hållet på egen hand. Vanligtvis är detta något bostädet hjälper mig med varje gång de är här, eftersom jag verkligen inte kommer mig för att göra det själv. Jag vet inte varför disk är så ångestbetingat för mig; många andra människor kan ju se det som rofyllt.
Och plötsligt har jag glömt bort mitt eget inlägg. Tvätten är avklarad så när, för jag orkade bara fyra maskiner och inte sex som jag skulle ha hunnit. Stesoliden gör mig trött. Jag har diskat färdigt all disk som jag kunde hitta och jag har städat toaletten. Idag har varit en aktiv dag. Sov hos riddar Lancelot (Ville) men sov ingenting eftersom jag var korkad nog att dricka energidryck och inte ta några sömntabletter efteråt, åkte hem, sov lite, åkte till Lerum för intervjun, träffade riddaren i stan en stund och stod vid Kungsportsbron och pratade. Åkte hem, och sedan vet ni resten av kvällen. Då intervjun tog två timmar är det ett mirakel att jag inte var helt slut efteråt. Nu ska jag skriva kärleksbrev innan jag måste sova. Jag har ett litet projekt att ta itu med imorgon bitti, om jag orkar.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar