DBT

Längesedan jag bloggade, och alltså mycket att uppdatera om, så var börjar man?
Vi börjar där vi är nu. Det är Villes och min fyramånadersdag. Jag har just duschat och känner mig utmattad. Jag är nära på att säga att jag inte vet varför, men jag vet faktiskt varför. Idag har jag varit i Lerum för introduktionssamtal till DBT, dialektisk beteendeterapi. På det stora hela går det ut på att lära sig att hantera känslor och impulser, stå ut med obehag, förstå andra människor och förbättra sättet att förhålla sig till dem. Det känns bra. Jag tror det kommer bli bra. Vi ska träffas 4-5 gånger innan vi bestämmer om det är något för mig, och sedan kommer det vara enskilda samtal en gång i veckan och terapi i grupp en gång i veckan. Jag kan börja redan i mars om vi bestämmer oss fort, annars får jag vänta till maj. Jag vill helst vänta, eftersom att börja i mars betyder att jag missar ett avsnitt, det om relationer, och med tanke på hur min relation till Simon har sett ut, och min relation till mina föräldrar ser och har sett ut, känns det som ett viktigt avsnitt.

Ikväll måste jag hänga upp tvätt som inte blev torr efter igår när jag tvättade, och lägga min kjol och min kappa i blöt. Jag var så nervös att jag spillde ned hela mig med kaffe när jag väntade på psyk i Lerum. Ville är på väg hit med powerking och det blir lite lugnt firande, kanske spelar vi lite spel eller något. Det ska bli mysigt iallafall. Jag måste städa garderoben så jag kan lägga in den torra tvätten, och så vill jag sy, men samtidigt vill jag ju umgås med min pojkvän och dessutom är jag fruktansvärt trött. Uppdaterar med annat inom kort.